Vad jag längtar

Jag hade lyckats hitta en vikarie till mitt spinning pass igår kväll, då jag fortfarande inte kände mig helt ok, ont i halsen och feber = ingen träning. Men när min vikarie hörde av sig under eftermiddagen och sa att hon också var sjuk så bestämde jag mig ändå för att ta passet. Jag kände att det var för sent för att ställa in det. Vid några fåtal tillfällen har spinning klassen varit så överbokad att jag har behövt ge min cykel till en kund och då fått instruerar ståendes på golvet. Därför tänkte jag att jag faktiskt kunde göra så igår också. ALLT är bättre än att ställa in. Sagt och gjort, jag förklarade situationen för kunderna och jag hoppas och tror att det kände att det var ok? I vilket fall kämpade de på riktigt bra och de fick ju faktiskt träna.

Men så frustrerande det var att stå på golvet… Jag började med att sätta mig på cykeln men insåg direkt att jag inte kunde hålla mig från att cykla så det var bara att kliva av.

Vad jag längtar efter att få träna!!! Kvällens 75 min spinning tar en annan kollega, tack snälla för hjälpen. Nu hoppas jag verkligen att jag är ok till mitt dubbelpass på lördag, annars får jag väl börja klättra på väggarna hemma eller något. Är man van att träna blir i alla fall jag superfrustrerad och rastlös när jag har varit borta från träning alldeles för länge. Längtar.