Jag är expert på att rusa, till nästa helg, till nästa resa, till eftermiddagen då jag äntligen får träffa barnen och så vidare. Så håller det på, och jag måste hela tiden påminna mig själv om att njuta av nuet.
Ett av mina starkaste minnen är den dagen då min pappa dog, tiden stannade och jag ville inget hellre än att spola tillbaka. Jag önskade att jag inte skulle ha haft så förbannat bråttom sista gången jag träffade honom i livet.
Vad var viktigare än att prata lite extra med pappa? Såklart något helt ovesäntligt, och just det brukar jag påminna mig själv om,
HA INTE SÅ BRÅTTOM HELA TIDEN.
Så fina blogg vänner, njut av nuet. Stanna upp och ta ett extra andetag. Se dina nära och kära lite extra och överös dem med kärlek.