Så hur gick det då?

Jag överlevde förmiddagens klass utan några större fadäser (hade väl i och för sig inte trott något annat). Full klass = lovet it, och några minuter innan passet startade hade ”han” ännu inte kommit och jag hann precis tänka så onödigt att jag varit nervös sedan igår och så blev det inget, till jag hör ett – hej mår du bra? Vänder mig om och där har vi honom!!! 

Tack och lov får jag ur mig – bara bra, hur är det själv? ( försöker verka sååååå oberörd jag bara kan) Och sedan får jag utan att stamma eller skrikan något konstig ord, även ur mig klass upplägg osv phu allt detta trots en mer eller mindra sömnlös natt. Inte på grund av nervositet utan för min minsta som annars sover HUR bra som helst, valde att börja gråta varje gång han vaknade i natt. Men, men jag hade dagen till ära även två kollegor med på passet som tjoade och skrek allt vad de kunde, under bart att kunna tanka kraft och energi hos dem.

Just nu laddar vi för lördagsmys och mello!