Tänk om man kunde få välja!

Jag är otroligt tacksam varje morgon jag vaknar och inser att jag fått sova ännu en natt utan att det är dags för förlossning. Får jag önska (vilket jag så klart vet att jag inte får, men OM) skulle jag vilja att det satte igång på förmiddagen då jag är utvilad och redo, men nu när klockan passerat 11.30 inser jag att jag som vanligt inte får som jag vill.

Mannen och jag slog vad för några veckor sedan om när vi trodde att bebben skulle komma. Jag tjatade till mig att få säga först (för jag antog att vi skulle välja samma datum) och mycket riktigt när jag sa den 18/9 så såg jag besvikelsen i mannens ögon =) men han valde 17e istället. Så kommer den innan 18 vinner han och efter vinner jag. Priset då! Vi fick välja själva dvs vi behövde inte enas om ett pris och mannen ville ha en tre rätters middag, hur bra som helst, jag älskar att laga mat så det fixar jag.

Jag önskade att slippa se sura miner varje gång jag ska åka och träna. Jag menar, jag har dåligt samvete så det räcker att åka iväg för lite egentid på gymmet och det blir ju inte bättre av att mannen surar, varför inte se det som ett ypperligt tillfälle att få umgås med sina barn i lugn och ro?!??! Till svar fick jag – jag blir väl inte sur?!? Nä vi får väl se, tänkte jag skulle påminna honom om det varje gång det händer. Det är ju inte direkt någon nyhet för honom att det är det ABSOLUT bästa jag vet och hur bra jag mår av att få röra på mig. Sedan förstår ju även jag att jag inte behöver ta mig till gymmet varje dag, ska ju faktiskt ta tag i löpningen igen och det funkar ju alldeles utmärkt att göra utan att ta sig till gymmet. Det är även första gången på många många år som jag inte har fasta klasser under en termin, (räknar inte med mamma barn passet som jag kommer starta upp efter efterkontrollen). Men jag hoppas kunna vicka massor när jag är tillbaka igen. Kanske ska ta mig en sväng på spinning cykeln i alla fall, är grymt träningssugen just nu!!!