onsdag 18 april 2012

Andra andningen.

Magiskt, är enda ordet som stämmer in på gårdagens löp pass. Jag hade egentligen inte planerat att springa men tillfälle gavs och jag snörde snabbt på mig skorna och gav mig ut på en runda. Ni vet när det precis regnat och det känns så där rent och klart ute, friskt på något vis, den doften slog emot mig när jag klev utanför dörren. Det hade börjat skymma och några fåglar kvittrade för fullt, härligt. Jag tog ett djupt andetag och gav mig iväg. Utan att direkt ha planerat slingan bestämde jag mig för att testa nya vägar och efter bara några kilometer kom jag in i den andra andningen.  Den där alldeles underbara, oövervinnerliga känslan om att jag skulle kunna springa hur långt och hur länge som helst infann sig, lycka. Jag pinnade på till ljudet av mina egen andetag och njöt av att kroppen svarade så bra när jag ökade upp tempot.
En av många anledningar till att jag fastnade för löpning var att jag upptäckte att jag var uthållig. Jag kunde (innan jag fick barn,) i princip springa hur länge som helst (ska tillbaka dit). Men det gällde att jag tog mig över gränsen och kom in i ”andra andningen”. Den där gränsen kom inte alltid när jag önskade, ibland gick det snabbt och ibland inte, men den kom alltid. Den där känslan, flytet, ”rätt” andning, ja när allt bara stämmer. Jag visste aldrig från gång till gång hur lång tid det skulle ta innan jag var där, men jag visste alltid att jag skulle komma dit.
Jag vet egentligen inte om begreppet ” andra andningen” är vedertaget men jag tror ni förstår vad jag menar, i alla fall några av er, eller?( kanske finns det något annat ord för det?) Jag kollade av med mannen om han förstod vad jag menade.
Mannen; Andra andningen?
Jag; Du vet när man efter att ha sprungit några kilometer känner att allt går lättare
Mannen;???!?!?!? Lättare`?? Vad är det som går lättare, är det inte löpning du pratar om? Det går aldrig lättare.
Jag; Jamen helt plötsligt känns det som om du kan springa hur länge som helst, känsla som ex efter två km infann sig då man bara ville ge upp är som bort blåst och helt plötsligt känner man sig oövervinnerlig.
Mannen; jasså den, hmm nej det har jag aldrig upplevt….

//Karro

28 kommentarer:

  1. Förstår precis vad du menar! Jag känner oftast att det går blytungt de första kilometrarna sedan går det oftast lättare och några härliga gånger kommer man in i "andra andningen" :) Underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bästa känslan och det gäller att inte ge upp innan man kommer dit.

      Radera
  2. A runners-high moment! Älskar dem!! :)

    Andra andningen eller när man är uppvärmd skulle jag vilja säga. Alltid tyngre de första km, för mig brukar det släpppa vid 1-3 bereonde på dagsformen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Senaste gångerna har det släppt efter fem, vilket har känts som de fem längsta ever.

      Radera
  3. Det där är fantastisk! Ibland bara är allt 100% rätt!(inte för mig i morse då....:)) Ha, ha....

    SvaraRadera
  4. En känsla som bara förstårs av de som själva har upplevt den! Underbar känsla är den kommer! ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, när man kommer dit kan man köra hur länge som helst. Underbart.

      Radera
  5. Den känslan är underbar då man har sitt flow! har man en gång haft den tror jag man har svårt att ge upp löpning som träningsform eftersom man vill tillbaka dit .. :)

    SvaraRadera
  6. DU ÄR BÄTTRE ÄN HARUKI MURAKAMI!!!

    SvaraRadera
  7. SKrattar, din man är för go!
    jag vet precis hur de känns och den känslan är ju bara så underbar. Tar väldigt lång tid för mig innan den kommer tyvärr. Därav att jag måste ta de extremt lugnt den första km, något jag måste träna bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att alla har olika start sträckor,och olika långa olika dagar.

      Radera
  8. Åh vad härligt, älskar såna pass! :)

    SvaraRadera
  9. Underbart!! Visst är det härligt då, känns som man äger världen!! Eufori nästan .. Stackars mannen som inte fått uppleva det .. ;)

    = )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror fortfarande att han drev med mig;)

      Radera
  10. Fy vad avundsjuk jag blir ;-) den känslan är underbar! Inne på andra veckan utan någon träning alls pga en envis förkylning och benen vill inget annat än att komma ut i spåret.

    SvaraRadera
  11. haha :) fast jag har rätt nyligt upptäckt det där med "andra andningen", trodde inte det var möjligt att jag kunde springa längre än 2,5 km. Men det kunde jag såklart ;)

    SvaraRadera
  12. Åh, vad härligt det låter!! :-)
    Känner igen det där. Ibland kommer "andra andningen" vid 3 km och ibland vid 6 km (vilket är värdelöst) :-P

    PS. Nope, inget paket idag heller. Får se om det dyker upp något imorgon. :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag verkligen, har aldrig varit med om att det tagit så lång tid!

      Radera
  13. Hmm, har han aldrig vart med om det?? Han måste skoja:-)

    SvaraRadera
  14. Han avskyr verkligen löpning, tror mer han har förträngt de gånger som det faktiskt har känts bra;)

    SvaraRadera
  15. stackars din man som inte har fått uppleva "andra andningen". det är ju då löpningen är som bäst!

    SvaraRadera
  16. Jag kommer i den andningen efter 3-4 km. Fast på lördag när jag springer 5 km kommer det bara vara en plåga :)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...