I morse när jag var i hotellets gym och tränade kom det efter en stund en tjej och ställde sig på löpbandet bredvid mitt.
Barfota.
Hon började sakta att gå, gick i samma lufsande tempo under de dryga 10 min som hon tränade. ( ja, eller i alla fall rörde på sig).
Av en händelse hamnade vi bordet bredvid hennes under frukosten och jag kunde inte undgå att höra hennes ursäkter, att hon hade minsann varit och tränat innan frukost så därför kunde hon unna sig tre winerbrödslängor och är det inte lite Lchf över dem, det är ju masa smör i o så mycket socker kan det väl inte vara i????
Någon stund senare berättade hon hur hårt hon tränade och att hon åt strikt Lchf! ( dock hade hon inte fått några resultat ännu) enligt henne själv.
Alltså, man får verkligen äta och träna eller inte träna precis som man vill, men ibland blir jag fundersam. Varför ljuger man för sig själv? Vem försöker man lura och hur tufft är det inte när man väl inser vad man håller på med.
Varför inte träna ordentligt när man väl tränar liksom och varför inte ta ett i stället för tre winerbröd? OM man nu måste?
De flesta kan ju faktiskt äta lite av allt med inte alltid.
Min fundering, får du de resultat du vill? Eller känner du igen dig i texten ovan?
