Inget jag är stolt över

Jag mår helt klart mycket bättre när jag får röra på mig regelbundet (barnvagnspromenader ej inkluderat) och kan hantera händelser på ett mycket mer balanserat sätt än vad jag gör om jag inte har tränat på ett tag

Idag prövades tålamodet gång på gång när jag efter veckor av dåligt samvete som slagit mig varje gång jag gått förbi byggsatsen av pepparkakshuset som legat i köket, äntligen till min sons stora lycka sa ja till att bygga huset. Mitt lilla hjärta hade ingen aning om vad det innebar att bygga ett pepparkakshus och såhär i efterhand kan jag villigt erkänna att det hade inte jag heller. Han trodde vi skulle äta pepparkakshuset och godis och jag trodde att det skulle vara lätt! Det kanske det är om man är duktig på att bygga pepparkakshus men det var bevisligen inte jag. Jag blir otroligt lätt på riktigt dåligt humör när saker och ting inte går min väg, särskilt om jag inte tränat på länge som var fallet idag. Den här lugna harmoniska lyckliga julkänslan som jag trodde skulle komma i samband med byggandet infann sig aldrig, istället brände jag mig och var lätt irriterad hela tiden. Stackar sonen, varken han eller jag vill nog göra ett nytt försök nästa år.

Men nu är i alla fall hus helvetet färdigt….=) Och jag fick stående ovationen från sonen som lyckligt applåderade när huset stod färdigt och sa bravo mamma bravo mamma., han kanske var mer lättad än jag att bygget var färdigt!

Tur det är mamma barn klass i morgon så jag får träna!