fredag 8 juni 2012

Ge dig själv beröm!

Min äldsta son fyllde för några veckor sedan tre år. Av farmor fick han sin första riktiga cykel. Självklart hoppade han upp på cykeln i tron om att han kunde cykla. När det efter någon minut visade sig att så var inte fallet blev han helt galen och vägrade cykla på flera dagar.
Men så i förrgår lyckade vi locka upp honom på cykeln igen. Vi peppade och hejade och ett tu tre cyklade vår prins iväg.
LYCKA!
Jag riktigt såg hur stolt han var över sig själv och hur lycklig han blev över allt beröm vi öste över honom. Självklart var han tvungen att ringa till farmor och berätta om sitt stordåd.
Under eftermiddag/kvällen skulle de tillbaka ut och cyklas om och om igen, gärna berättandes och visandes för alla att han mötte, hur duktig han var.
Jag älskar barns självklara spontanitet, stoltheten de känner, visar och vill dela med allt och alla. Men var försvinner den under vägen?
Jag menar inte att jag ska springa ut på gatan och skrika rakt ut när jag fixat något, ringa på hos alla grannar och berätta. Det är inte det, men den här känslan av att få lyckas och att få känna att man är duktig och framförallt att vara NÖJD med sin prestation.
Inte känna att jag kunde gjort det lite bättre, kunde pressat tiden med någon mer minut, jag kunde ha tagit i mer och så vidare. Varför har vi (inte alla, men jag) så fantastik svårt att vara nöjda, bara för en liten stund i alla fall?
Alla är ju riktigt bra på det mesta som vi faktiskt gör, eller hur?
Så ge dig själv beröm, det är du värd och var nöd med det du presterat idag!

32 kommentarer:

  1. Vilket fint och tänkvärt inlägg!

    Heja oss!! : )

    SvaraRadera
  2. Åt fanders med Jante och åt skogen med prestationsångest. Vi är bra och ibland är vi ju rent av strålande. För mig kom lugnet i prestationer och krav i takt med åren. Lite klyschigt, men sant. Sedan jag blev mamma har alla referenser kastats upp och ner och jag kan känna mig både nöjd och riktigt stolt över mina handlingar.

    Så härligt att läsa om storebror och hans cyklande! Nu får du springa efter cykel när foten väl funkar! Ha skoj på utb!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har det blivit bättre med åren MEN du vet hur det är jag kan alltid göra allt Liiiiiiite bätter.
      Ja duktiga fina killen, så lycklig över att kunna cykla!!!

      Radera
  3. Ja, det är väldigt sant!
    Och du är så gullig! Tack för rara ord. Jag har inte kollat foten eftersom den inte alls gör lika ont längre. Vet att jag måste vara försiktig innan jag går på för fullt igen.
    Läkaren ordinerade vila pga andra omständigheter och det har varit väldigt tufft mentalt detta år, men jag är påväg upp igen ;) (Kroppen har varit helt ok, men annat har varit jobbigt).
    Så, jag var försiktig och var hela tiden beredd på att jag kanske skulle få bryta. Därför var det ännu starkare då jag faktiskt tog mig i mål. Sen att tiden suger... :D (Men som du säger i ditt inlägg ovan)
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Så sant! Jag känner mig faktiskt stolt över mig själv. I alla fall vad gäller motionen detta år, Hoppas det håller i sig.

    Jag minns bilden på din son när han hade fått den där cykeln. Så himla gulligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra! det ska du absolut göra, du är ju hur duktig som helst ju och vilka resultat. WoW.
      :O)

      Radera
  5. Bra skrivet .. visst undrar man ibland var denna härliga sponana orädsla (för vad andra ska tycka/tänka) tar vägen. Att själv verkligen tycka man är duktig och fin som barn gör (och ska göra). Någonstans på vägen försvinner ofta självförtroende & självkänsla tyvärr!
    Men som du säger visst är vi bra, duktiga & fina - allihopa!!
    Fast det är inte lätt att få tonåringar (som jag har nu) att förstå att de duger precis som de är.
    Saknar småbarnstiden ibland ...
    Ha en härlig helg !!
    =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å det är så mycket känslor, tankar och funderingar under tonåren snart vuxen men ändå inte, hitta sin plats osv. Det är väl den svåraste tiden i livet. Är övertygad att du gör ett bra jobb.

      Radera
  6. Jadu, det kan man undra. Tror dom flesta måste bli bättre på att vara nöjda med sig själva och sina prestationer. Heja oss! :) Och heja din grymma son som kan cykla. :)

    Är nyfiken på din nyhet längre ner här också. Ska bli kul att läsa vad det är. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man mår ju så mycket bättre om man tillåter sig att faktiskt vara nöjd.
      Avslöjar den så fort jag får, om några dagar gissar jag;)

      Radera
  7. Tack =)
    Jag hoppas verkligen att de går bra imon för dig, ta de lugnt bara.Lova de!
    Ja varför har man så svårt att vara nöjd, konstigt de där. JAg ska verkligen försöka vara nöjd med de jag gör. Ge mig en extra klapp på axeln emellanåt :D Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar, tycker jag absolut att du ska göra.
      Kram

      Radera
  8. Skit i Jante tankarna. Lev nu och var den du är! Du mår så mycket bättre än de som bara måste klanka ner, pga att de är så osäkra och vågar inte visa känslor samt att glädjas åt andras framgångar. Du lyfter fram mycket tänk värda tankar och ord som är mycket värda, om man tänker efter. Tänk så mycket bättre det skulle vara i vårt samhälle. Men det är vi själva som sätter gränser ingen annan!! Bra skrivet det märks att du är humanist!!

    SvaraRadera
  9. Skit i Jante tankarna. Lev nu och var den du är! Du mår så mycket bättre än de som bara måste klanka ner, pga att de är så osäkra och vågar inte visa känslor samt att glädjas åt andras framgångar. Du lyfter fram mycket tänk värda tankar och ord som är mycket värda, om man tänker efter. Tänk så mycket bättre det skulle vara i vårt samhälle. Men det är vi själva som sätter gränser ingen annan!! Bra skrivet det märks att du är humanist!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk vilket fantastiskt samhälle det skulle vara. Och visst är det så, det är jagsjälv som sätter gränsen..... Får bli bättre på att vara nöjd!
      ;0)

      Radera
  10. Jätte fint inlägg! Du har så rätt. Ser hur det lyser om Liam då han lyckas med något nytt och han är faktiskt ärligt stolt över sig själv. Tänk hur skönt det skulle vara om man bara vore stolt över den man är och det man lyckas med istället för missnöjd över allt man inte är. Åtmistone ibland ska man vara stolt över sig själv! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har mycket att lära av våra barn!

      Radera
  11. Härligt!! Bra tankar!
    Ha en trevlig kväll!
    Hälsningar Musqot

    SvaraRadera
  12. Vad bra att han kan känna såhär stolt lillpojken. Bra för självförtroendet.
    Trevlig helg! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det!
      Tack det samma

      Radera
  13. Vilket bra & tankvärt inlägg! Jag håller helt me dig att vi/man borde bli bättre på att uppskatta sina egna prestationer.
    Barn lever ju så mycket mer i nuet än vad vi vuxna gör, kanske är de våran planeringshjärna som alltid vill liite mer..
    Men om du kommer på något bra knep för att bli bättre på att uppskatta sina egna framgångar så lyssnar ja gärna-:)
    Jag de är jätte skönt att få känna sig frisk igen, hoppas din fot bättrar sig snart också!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är svaret att leva mer i nuet?

      Radera
  14. Sanna ord...
    Lördag och jobb vankas idag...
    Ska ta och baka med tänkte jag. snoddas och saffransbullar efter lunchen här....

    SvaraRadera
  15. Tänkvärt inlägg!! Tänk att det ska vara så svårt att lyfta upp sig sig och sina prestationer lite oftare.

    Ha en fin kväll! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det borde ju inte vara så svårt ju, vi gör ju en massa bra saker.

      Radera
  16. Mycket sant, Karro!
    Det har väl (tyvärr) med den där jävla Jante-typen att göra. Typiskt svenkt... :-P

    Klart vi ska vara stolta, både över vilka vi är och vad vi åstadkommer! :-)

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ABSOLUT!; jag ska bättra mig.

      Radera
  17. Men så BRA skrivet! Ibland skulle vi alla må bra av att vara mer som barnen tror jag!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...