Första promenaden

Idag blev det oplanerad premiär för första promenaden efter förlossningen, härligt. Tanken var att gå till lekparken som ligger fem min hemifrån, men det blev en timmas promenad innan vi nådde fram till målet. Vädret var strålande, kroppen kändes bra, lillen sov, storebror mumsade på päron och både mannen och jag behövde röra på oss. Perfekt start på förmiddagen

Förlossning

Innan min förlossning läste jag många bloggar där man beskrivit sin förlossning. Jag tyckte det var jätte bra att läsa och därför tänkte jag berätta om min förlossning, och som med allt annat är det ju helt upp till läsaren att välja om man vill ta del av den eller ej.

Fredagen den 23/9 runt halv ett på dagen började jag ana mig till att det kanske denna gång faktiskt var de ”riktiga” värkarna som var på gång?!. Från min förra förlossning då det första som hände var att vattnet gick och sedan satte värkarna igång med 2 minuters mellanrum var jag lite inställd på att samma scenario skulle ske även denna gång. Ack så fel jag hade.

Med det i minnet funderade jag på vad man klassade som regelbundna värkar, fem min? tio min? eller? När jag låg ned var det tio min mellan värkarna och när jag stod upp fyra till fem minuter. Jag bestämde mig för att ringa förlossningen bara för att kolla läget, någon stans tänkte jag att det kanske lugnar ned sig. I vilket fall var jag välkommen upp direkt, då det var lugnt på förlossningen. Men nej tänkte jag, jag kan vänta ett tag till hemma i fall det är falskt alarm även denna gång. Efter någon minut ringde de tillbaka från förlossningen och berättade att det fanns ett filmteam på plats på förlossningen och undrade om jag var intresserad av att vara med? WHAT? Nej tack, om jag någon gång ska vara med på tv så inte är det under de förhållandena… Men det är ju valfritt såklart sa hon. Tur för mig!

Jag väntade några timmar till hemma men runt fyra insåg även jag att det nog var dags att åka till förlossningen TROTS att vattnet inte gått.

Väl där var jag inte öppen mer än fyra cm och jag blev lite orolig för att behöva åka hem igen, är man väl där vill man ju liksom få det hela överstöka och inte fara fram och tillbaka. Barnmorskan sa att vi skulle avvakta en timma och se vad som hände, så det var bara att gå och stå och röra sig så mycket som möjligt. Till en början var det inga problem och som sagt, hade en föraning om att vi ev skulle kunna bli hemskickade…. Men en timma senare hade värkarna blivit kraftigare och jag var öppen sex cm. Vi blev inskrivna YES!!

Jag slappnade av och insåg att det än dock kunde bli en lång väntan. Från det att jag kom frågade barnmorskan hela tiden om jag ville ha någon smärtlindring, jag ville ha samma som sist, dvs ryggmärgsbedövning samt bäckenbotten bedövning( eller vad den nu heter). När jag blev erbjuden ett varmt bad tänkte jag att varför inte, så in och bada men vad hjälpte det? Värkarna var lika starka och ligga där och plaska var inget jag kände att jag hade tid med, tanken var ju inte att föda i ett badkar så slöseri med tid. När jag kom tillbaka in på förlossningsrummet fick jag veta att mannen som skulle lägga ryggm. Bedövningen hade lite annat för sig och kunde inte komma, efter att ha väntat på honom i över en timma kände jag att det var det ABSOLUT sista jag ville höra och tanken att hoppa ut genom fönstret slog mig några gånger. Såg de inte hur ONT jag hade vad kunde vara viktigare?!?!? ( är det någon gång det är ok att vara ego är väl under sin förlossning eller?) när jag höll på och svor som mest kliver narkosläkaren in genom dörren och ALLT är förlåtet. Han skulle lägga bedövningen så att jag hade kvar trycket nedåt förklarade han, just då hade jag sagt ja till allt så det var bara för honom att sätta igång. Och åter igen kom jag tillbaka till en underbar hanterbar smärta. Lovely En timmar var jag tvungen att ligga på sidan, och jag behövde inte resa mig ur sängen. Hey inga problem med mig, jag skulle ju liksom ingen stans ändå. Mannen hade varit och handlat en skvaller tidning så jag hade fullt upp med den. (brukar annars bara läsa skvaller hos frissan men jag kände att det kunde väl passa även här). En timma senare förstod jag vad han menade med att jag i alla fall skulle känna trycket nedåt. Helv..e vad ont det gjorde, sist slapp jag trycket nedåt och blir det fler barn kommer jag ABSOLUT försöka undvika att få det igen. Det behöver ju faktiskt inte göra SÅ ont att föda.

21.15 var det byte till natt personal och en ny barnmorska gjorde entré, hon presenterade sig samt sa att nu är det dags att föda barn babyn är inte helt nere men vi kör ändå! Ok tänkte jag, säger du det så är det väl så, tänkte att hon som jobbar med det borde ju ändå veta. Detta tog hon upp 21.35 och efter lite diskussion satte hon bäckenbotten bedövningen, tog hål på foster hinnan, vattnet hade ju fortfarande inte gått (tur att jag inte låg hemma och väntade på att det skulle hända!!!!) hon guidade mig i hur och var jag skulle jobba i varje värk och helt ärligt jag har ALDRIG i mitt liv haft så ont, de fyra sista verkarna när jag känner att huvudet inte är ute med det är så nära som det går. Funderade jag på varifrån jag skulle få kraft, nästa värk var bara att ta i ännu mer, lite av huvudet var ute och nu undrade jag hur fan rent ut sagt detta skulle gå till??! Jag informerade mannen och barnmorskan att nu går det inte, jag har inga krafter och jag orkar inte mer, ingen lyssnade på vad jag sa. Utan i nästa värk fick jag pressa ut huvudet som hon frågade om jag ville känna på, jätte märklig känsla, lycka över att det snart skulle vara över, SMÄRTA, uppgivenhet och ilska  över att det skulle ta sådan tid, så kom sista värken och lillen var ute. All smärta var som bortblåst och lillen hamnade på mitt bröst. Fullkomlig lycka och kärlek blandat med så mycket andra känslor då kroppen näst intill är hög av alla endorfiner som pumpar i kroppen. Märkligt det där och så alldeles alldeles underbart! 21.56 Klart!

Till skillnad från förra gången har jag inte ont alls efter, kan villigt erkänna att det inte känns som om jag fött barn, det var ju en av mina största rädslor att inte kunna röra mig på flera veckor mer denna gång är det helt annorlunda. Fantastiskt.

Festmåltid efter förlossning

Lillen ett dygn

Hemma

Nu är hela familjen åter hemma och alla mår bra. Vi njuter till fullo av dagarna och håller på att lära känna vår nya familje medlem.

Äntligen

I fredags kväll 21.56 bestämde sig lillebror för att det var dags att ta sig ut. Allt gick bra under förlossningen, men vi är fortfarande kvar på special bb då lillens blodvärden inte är som de ska=(. hoppas dock på att få komma hem i kväll. Ha en härlig söndag

Favoritfrukost

Just nu vill jag bara ha en sak till frukost och det är keso (4 %) vägrar äta mini keso. Kolla innehållsförteckningen och se skillnaden mellan vanlig och mini så förstår du varför! Vanillyoghurt, päron eller äpple direkt från trädet eller banan (så klart inte egenodlad). Blåbär och egengjord musli bestående av, rostade hasselnötter, mandlar, valnötter, gojibär, russin, dinkelflingor, kokos, havregryn, linfrön eller vad som finns hemma när jag blandar. Till det te och ett ägg. MUMS. Brukar efter sommaren vara sugen på gröt på morgonen med det suget har ännu inte kommit.

Hummer och Champagne!

Nu vill jag fira med hummer och champagne, att allt gått bra under förlossningen, att bebben är frisk och är ute och att jag överlevde även denna gång. Men som ni ser på bilden nedan så blir det inget firande av det slaget idag heller. 

En vecka över tiden

Har varit vaken sedan 02.30 av att jag trott något varit på gång, men tänk så fel jag hade.

Dagens styrka är avklarad i form av rygg, biceps och axlar med gummiband samt 11 minuters spinning där jag körde 1 min tungt varvat med en minut tempo (och då är det höggravid tempo vi pratar om dvs snigelfart, vilket iof räckte för att få upp lite flås). Dock blev det helt stående idag då jag märkte att det var högst obekvämt att sitta på den smala spinning sadeln. Något som slog mig är att jag kan knappt gå utan att få ont i fogarna men spinning gör inte ont alls, märkligt men tacksamt att något funkar för en tränings junkie.

Igång sättning

Jaha, då var sista besöket hos MVC avklarat. Ett besök jag iof inte ens trodde att jag skulle behöva gå till, men det var skönt att få veta att allt fortfarande såg bra ut och att huvudet på bebben var fixerat osv. Helt ärligt kommer jag sakna min barnmorska, jag tycker att hon har varit grym (hade henne även när jag väntade mitt första barn och det var en självklarhet att välja henne igen). Det jag tycker särskilt bra om är dels hennes humor men att hon hela tiden uppmuntrat mig till att träna. Så när jag idag nämnde att jag cyklat på min spinning cykel igår så sa hon bara upp på den igen när du kommer hem så kanske det händer något. Den inställningen passar mig perfekt!

Fick även en igångsättningstid 29/9 om åtta dagar alltså och som det känns nu så är det väl det datumet jag får sikta in mig på. Då hinner jag ju spinna mycket innan det är dags =).  Tror jag ska testa 15 min idag….

Pigg efter gårdagens spinning klass

Gårdagens och dagens träningspass avklarade

Har nu fått tips om att vara aktiv för att sätt igång det hela, så i går kväll kröp jag runt på golvet och låtsades vara tiger till min sons STORA förtjusning, en väldigt långsam och klumpig tiger men vad gör väl det? Varm och andfådd blev jag, så jag antar att de 15 min kan räknas till gårdagens konditionsträning. Eller?

Idag på morgonen blev det promenad till och från dagis, damsugning av övervåningen, styrka i form av gummibandsträning biceps, axlar och rygg vilket jag avslutade med 10 min spinning….. känner N A D A ( och då menar jag i förlossnings syfte, jag däremot är trött och nöjd). Min tes är att bebben kommer när den är redo oavsett hur mycket jag rör på mig, det återstår att se. Någon somhar något bra tips? Nu lite välförtjänt vila och läsning av inspirerande bloggar.

Ha en bra dag!

Min förmiddag i bilder

Fick inspiration från bloggen träningsglädje, där hon fotat en gång i timman från 9-17 vad som hände under hennes dag. Jag ska absolut göra det en dag när det händer lite mer i mitt liv än bara väntan, och när det är lite mer träningsrelaterat förrhoppningsvis!

Men min förmiddag än så länge

Som ni ser är magen fortfarande kvar

4 dagar över tiden, måste ju vara allt annat än bekvämt där inne just nu?!? eller

Sedan blev det en stunds läsning med nalle Puh ( för sonen då givetvis, jag hade ju valt något annat)

Efter det en snabb titt på Ice age 2

Ett dyk ned i Cloetta påsen, MUMS.

Och nu är planen att börja rensa lite i garderoben

( Jag hoppade över bilder på svärmor som skurat alla golv på entré plan och mitt DÅLIGA samvete som inte hjälpte henne.....)

Väntan

Tre dagar över tiden, det hade jag väl inte riktigt räknat med igentligen. Inte så mycket jag kan göra åt saken, men nu börjar det i ärlighetens namn bli lite väl segt. Jag hoppas ändå att natten blir lugn och att om det nu ska sätta igång, gärna väntar tills i morgon. Men hey har det blivit som jag velat hittills? NO....
Håller åter igen tummarna och hoppas att jag får sova ostört i natt, antar att de inte kommer att bli så mycket av den varan den närmsta tiden.

Inspirationsdag på World Class Linköping

Lördagen den 8/10 anordnar jag tillsammans med mina kollegor en inspirationsdag för medlämmar på gymmet. Självklart är man välkommen även om man inte är medlem hos oss, men då betalar man 400kr för dagen eller 100 kr per klass.

Det går att boka sig till heldag eller enstaka pass/ föreläsning.

09.30 RPM

09.30 BP Challange

10.35 CXWORX

11.10 Zumba

12.15 Kostföreläsning

De 20 första som bokar sig till hela dagen får en goodiebag och det är först till kvarn som gäller.

Har du vägarna förbi Linköping är du varmt välkommen, bokningen sker via receptionen.

Kom och låt oss inspirera dig!

Tänk om man kunde få välja!

Jag är otroligt tacksam varje morgon jag vaknar och inser att jag fått sova ännu en natt utan att det är dags för förlossning. Får jag önska (vilket jag så klart vet att jag inte får, men OM) skulle jag vilja att det satte igång på förmiddagen då jag är utvilad och redo, men nu när klockan passerat 11.30 inser jag att jag som vanligt inte får som jag vill.

Mannen och jag slog vad för några veckor sedan om när vi trodde att bebben skulle komma. Jag tjatade till mig att få säga först (för jag antog att vi skulle välja samma datum) och mycket riktigt när jag sa den 18/9 så såg jag besvikelsen i mannens ögon =) men han valde 17e istället. Så kommer den innan 18 vinner han och efter vinner jag. Priset då! Vi fick välja själva dvs vi behövde inte enas om ett pris och mannen ville ha en tre rätters middag, hur bra som helst, jag älskar att laga mat så det fixar jag.

Jag önskade att slippa se sura miner varje gång jag ska åka och träna. Jag menar, jag har dåligt samvete så det räcker att åka iväg för lite egentid på gymmet och det blir ju inte bättre av att mannen surar, varför inte se det som ett ypperligt tillfälle att få umgås med sina barn i lugn och ro?!??! Till svar fick jag – jag blir väl inte sur?!? Nä vi får väl se, tänkte jag skulle påminna honom om det varje gång det händer. Det är ju inte direkt någon nyhet för honom att det är det ABSOLUT bästa jag vet och hur bra jag mår av att få röra på mig. Sedan förstår ju även jag att jag inte behöver ta mig till gymmet varje dag, ska ju faktiskt ta tag i löpningen igen och det funkar ju alldeles utmärkt att göra utan att ta sig till gymmet. Det är även första gången på många många år som jag inte har fasta klasser under en termin, (räknar inte med mamma barn passet som jag kommer starta upp efter efterkontrollen). Men jag hoppas kunna vicka massor när jag är tillbaka igen. Kanske ska ta mig en sväng på spinning cykeln i alla fall, är grymt träningssugen just nu!!!

Lunch

Mannen tyckte lite synd om mig som hade ont så han köpte med sig lunch hem. Helt ok sallad från taco bar, la även till lite keso samt ett ägg. Skönt att slippa laga mat ibland.

Nu är det dags för mellis med en stor favorit nämligen.

Återhämtning självklart för elitidrottare … men inte för yrkesarbetare

Läste en bra artikel om återhämtning!
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=16886

15/9 få se om barnmorskan på mvc hade rätt

Då var det äntligen dags då, eller???
Natten har varit lung och jag har kunnat sova utan problem. Lill bus är på dagis och efter att ha damsugit två av tre våningar hemma beslöt jag mig för lite välförtjänt vila. Funderade ett tag på om jag skulle sätta mig på spinning cykeln, men nej det kändes inte lockande alls, inte heller att jobba lite med gummibanden. Lär ju finnas tid till det sen, när jag kan ta i som jag vill och inte sitta och "larv"träna. Väl i sängen började det kännas i magen, men det har avtagit nu och jag funderar på om jag kanske bara inbillade mig?
Ha en bra dag!

Hoppas på en lugn natt

I morgon ska det alltså var dags… vi får väl se hur det blir med den saken.

Ser inte ut som om magen har sjunkit sedan i förrgår. Kan nog hoppas på en lugn natt igen. ( om den nu sjunker innan det är dags? Någon som vet?

Många tårar

Gårdagens promenad till affären tog lite drygt en timma, i vanliga fall tar den ca 35 min, blir härligt att jobba upp konditionen igen. I vilket fall var det skönt att få röra på sig utomhus och målet med promenaden var att hämta jackorna från Röhnisch jag beställt!! ÄLSKAR dem, kunde inte ha blivit bättre och nu är jag redo för kyla.

Har precis tillbringat senaste timman läsandes träningsbloggar där många av er delar med sig av sina förlossningsberättelser. Kanske inte det bästa att läsa såhär dagarna innan, men jag kunde inte hålla mig och nu är det försent.  Så vet jag ju att ingen förlossning är den andra lik och det är bara att hoppas på att det går så bra som det kan. Det blev många tårar av alla fina berättelser, hittade även några som precis som jag hade ett HELVETE efter förlossningen, där de inte heller kunde varken gå eller stå mer än 5 min i sträck utan att det kändes som om de skulle föda igen. Då insåg jag att det är DET jag är mest rädd för (och då förutsätter jag så klart att allt annat går bra och att barnet mår bra). Inte förlossningen i sig som man vet är en övergående smärta utan det ihållande helvete rent ut sagt som kom efter, till min stora glädje så hade alla som beskrev den liknande situationen att tiden efter förlossning nr två hade varit helt annorlunda, jag hoppas verkligen att det gäller för mig också. Eller om det händer igen så får jag nog söka hjälp, med tanke på att just den biten verkar skilja sig enormt mellan olika BB i Sverige. Man kan ju tycka att det vore lika viktigt att kolla att mamman som ska ta hand om sitt nyfödda barn också är ok och klarar av det rent fysiskt.

Snart mina vänner så blir det mer träningsrelaterade inlägg igen, då detta trots allt främst är en träningsblogg! Min väg tillbaka till ”topp form” !!!!

Inget nytt under solen

Fick äntligen sova hela natten vilket var välbehövligt, snälla farmor sov även här ifall det skulle hända någonting under natten så att vi bara skulle kunna åka till BB. Vilket nog bidrog till att jag kunde slappna av. Jag hade känningar i går kväll med som sagt natten var lugn. Har vilat hela förmiddagen och känner mig riktigt rastlös, så en långsam promenad till affären står på schemat, och sedan hämta mitt lilla busfrö på dagis. Hoppas nu bara för allt i världen att inte vattnet går i affären…..

I väntans tider

Väntar…känner efter…väntar…inget händer, kollar för 10:e gången i spegeln om magen möjligtvis har sjunkit ned något..hmmm nej, kollar för säkerhets skull med mannen.

–  hmm svårt att säg, vet inte! Var det ett diplomatiskt svar från en man eller är det som han säger?! Skit samma kollar för säkerhets skull i spelen igen men nej inget har hänt sedan jag kollade sist dvs 2 min sedan. Nu är det ju inte förrän den 15 e som det är dags. MEN JAG VILL JU VETA , mer exakt så jag kan fokusera på att göra något annat än att känna efter och springa och kolla på magen i spegeln hela dagen!

v.40

ÄPPELTOSCA

Idag var en perfekt dag för bakning.

Började med äppeltosca kaka, som är helt gudomligt god!

100g smör

2ägg

1½ dl socker

1½ dl vetemjöl

2 tsk vaniljsocker

2-3 äpplen, skalade eller oskalade

1tsk kanel

Toscaglasyr

50g smör

3/4 dl socker

50g mandelspån

1 msk mjöl

1 msk mjölk

1.    Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker luftigt. Blanda i mjöl, vaniljsocker och rör sist i det smälta smöret. Blanda väl. Häll smeten i en smord och bröad form.

2.    Dela äpplena, kärna ur och skiva i tunna skivor. Tryck ned äppelskivorna i smeten och pudra över kanel. Grädda kakan i 175 c i 25 min

3.    Gör glasyren medan kakan gräddas. Smält smöret och sockret i en kastrull. Blanda ned mandelspån och mjöl. Rör hela tiden och häll slutligen i mjölken. Häll den varma toscan över kakan, höj ugnsvärmen till 200 c och grädda i 8-10 min. Servera kakan som den är eller med vispad grädde eller vaniljsås

Äppel mazariner

10-12 st

1½ dl vetemjöl

75g kallt smör

1 msk strösocker

1 msk vatten

Fyllning

200g mandelmassa

1 msk strösocker

1 tsk bakpulver

50 g smör

1 tsk kanel

1 ägg

1-2 äpplen

1.    Sätt ugnen på 175 grader. Hacka ihop mjöl, smör och socker till en smulig massa, tillsätt vatten och arbeta ihop till en deg. Tryck ut i aluminiumformar.

2.    Riv mandelmassan och blanda med alla ingredienser utom äpplena, i en matberedare eller med elvisp. Fördela smeten i formarna.

3.    Skala, kärna ur och skiva äpplena i tunna klyftor. Tryck ned några äppleklyftor i smeten på varje mazarin.

4.    Grädda mazarinerna i ca 25 min.

Hann även med 15 min spinning, vilket var hur skönt som helst. Behövs ju inte så mycket just nu för att få upp pulsen, bli svettig och trött.

Nu hoppas jag på ännu en helnatts sömn.