söndag 6 januari 2013

Närmar sig slutet

Ja på den absolut hitintills bästa tiden i mitt liv! På tisdag börjar inskolning av liten på förskola och om ca två veckor börjar jag jobba.
Jag tycker att liten är alldeles förliten för att börja på förskolan och jag hade mer än gärna varit hemma betydligt längre.
Att inte längre få tillbringa varje vaken minut med mina grabbar ( eller nästan i alla fall), gör förbaskat ont i hjärtat. Att någon annan kommer se hans framsteg före mig gör också ont. Ont i mamma ❤

Min plan var ju även att komma på vad jag ville göra/ jobba med resten av mitt liv under min andra föräldraledighet. Jag vet iof vad jag inte vill jobba med och det är ju ett steg i rätt riktning. Jag har även lovat mig själv att inte dras in i det ekorrehjul jag sprang i innan jag gick på föräldraledighet, stressa mindre, njuta mer, göra saker jag mår bra av och tacka nej till det som inte gynnar mig. Säga ifrån istället för ja tack och det löser jag, inga problem. Som jag alltför många gånger förvånat hört mig säga utan att mena det! Helt enkelt ståpåmig och prioritera mina barn före ALLT annat!


30 kommentarer:

  1. Det låter som en bra plan! Jag måste också stressa mindre. Men vad tror du att du vill göra då? Jag bytte ju karriär i höstas. Nu är jag klar med allt så vi får väl se om jag får något jobb nu ;-)

    SvaraRadera
  2. Shit ja är det dags nu.. Rätt inställning - gör det du vill och undvik det du inte vill/ inte mår bra av! Det kommer bra det vet jag men det är en tuff period att se den lilla på dagis (i know…) innan man vant sig. Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Ja den tiden när killarna skulle börja dagis glömmer man inte. Nu är det andra saker som gör att mammahjärtat slår ett extra slag, de är ju alltid små i en mammas ögon. Att veta vad man inte vill är ett steg i rätt riktning, tycker du verkar ha en bra inställning o även fast man inte tror det brukar det mesta lösa sig till det bästa. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  4. Oliver börjar på förskolan imorgon och jag känner som du.....jag skulle kunna var hemma jämt med mina älsklingar....:) Men som sagt allt har sin tid och nu är det dags för nästa steg....lika jobbigt varje gång det ska börjas med dagis...men det blir bra:)

    SvaraRadera
  5. Du får trösta dig med att ditt lilla hjärta får stimulans, kompisar och en helt ny värld kommer öppna sig för honom. Lyckas du undvika stresshjulet i vardagen så hoppas jag du delar med dig av goda tips och råd till oss andra. Håller tummarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min rädsla är nog att lillebror ska avsky dagis lika mycket som storebror gör :(

      Radera
  6. Hejar på dig! Skriv upp det på kylskåpsdörren och håll fast vid din plan. Jag är själv sannerligen inne i ekorrhjulet och det är inte kul! Flämtar mellan varven och det är ibland olidligt. Samtidigt kul... men många gånger bara jobbigt och stressigt!

    SvaraRadera
  7. Jag vet precis hur det känns. Man vänjer sig efter ett tag, men visst saknar man de små liven ändå. :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet ju att det är så, men ändå!

      Radera
  8. Sund plan & helt rätt tänkt!! Tiden är för dyrbar för att göra saker man inte vill. Och barnen framför allt så är det. Tiden går alltför fort! Lev & njut VARJE dag!!
    Kram

    SvaraRadera
  9. Förstår precis hur du känner. Jag hade jätte mycket ångest när smågrabbarna skulle inskolas, men sen är man helt plötsligt inne i det livet och det funkar riktigt bra. Fast jag känner lite likadant ikväll när de ska tillbaka till förskolan imorgon igen efter tre veckor hemma.... :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmmmm, längtar redan till sommarens ledighet då jag får tillbringa hela dagarna med dem igen.

      Radera
  10. Jag känner igen den där känslan, den är inte rolig :/ MEN de kommer gå så bra! Vad jobbar du nu med? Kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är HR- konsult. Finns massa roligt att jobba med inom det yrket, måste bara komma dit;0)

      Radera
  11. Ja, det är alltid jobbigt att lämna bort sina barn, även om man vet att de har det bra!
    Ha en fin vecka!
    Kram Helen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen att de har det, har hört lite för många skräck historier om förskolan sista tiden tyvärr.
      Kram

      Radera
  12. Åh jag hoppas verkligen att du finner ro i detta. Allt ordnar sig och du har sån fin inställning till framtiden. Bara bra val tycker jag :) Lycka till! kram kram!

    SvaraRadera
  13. Barnen är det bästa som finns och det viktigaste kram Diana

    SvaraRadera
  14. Jag kände precis likadant! Jag stod inte ut med tanken bara att någon annan skulle se alla framsteg före mig. Därför beslutade jag mig för att vara hemma med dem tills de blev 2,5 år. Nu ska snart vår son börja men det känns helt ok vid den åldern, då behövs det lite mer stimulans än vad jag kan ge.
    I vår kommun har vi vårdnadsbidrag att söka så det är det som jag har haft, är ju bara 3000 kr i månaden, knapert men det går....

    Lycka till!
    Lycka till!

    SvaraRadera
  15. De är svårt att veta vad man vill göra för resten av livet. Det läggs däremot lätt til nya saker på listan av vad man inte vill göra. ;) Jag vet ju att jag skulle vilja arbeta med träning och hälsa men det ligger tyvärr inte så bra pengar i det. Jag tycker helt enkelt det är för viktigt att man kan göra det man vill här i livet utan att tänka för mycket på det ekonomiska (jag säger inte att det är rätt men sån är jag). Sen har jag ju utbildat mig flera år också så jag får väl fortsätta på samma bana antar jag (inte för att jag inte trivs med det också såklart).

    SvaraRadera
  16. OMG, vilka höga krav du hade på dig själv under din ledighet ;)
    Jag undrar om man någonsin kommer på vad man vill göra resten av livet. Det verkar som om de flesta bara halkar in på saker och ibland gillar man, ibland inte.
    Jag funderar hela tiden på vad jag vill göra. Framför allt nu då jag har sagt upp mig från en fast tjänst jag har haft i 12 år. Blir inte alls klokare. Man får leva i nuet helt enkelt och inte vara rädd för att testa nya vägar ;)
    Och det här med att lämna på förskolan igen var bland det jobbigaste jag har gjort. Minns att jag satt med Josefine i knät och grät halva natten. Hade lätt kunnat vara hemma några år till!
    Kramar!

    SvaraRadera
  17. Känner så väl igen mig i dig och dina tankar. Det är inte lätt att vara ifrån sitt eller sina barn så många timmar på dagarna... Vi ska också skola in vår Wilmer om några veckor för att maken min börjar jobba. Hoppas så att det kommer gå bra för oss alla!

    Jag tycker du har helt rätt inställning till hur du vill prioritera din tid. Stor kram!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...