För ca två år sedan, på mannens födelsedag var det fullt med kusin bus i soffan. Ett skrik, blod som forsar och en hysterisk mamma. Iväg med lilleman till akuten, där de limmade det lilla jacket.
Bordet åkte ned i källaren och har fram till i fredags stått kvar där. Men när äldsta sonen tjatade om fredagsmys framför tv;n och efter att båda barnen lovat att inte stå eller hoppa i soffan så ställdes bordet åter igen på plats.
3 dagar med MÅNGA tillrättavisningar om att sätta sig ned i soffan under helgen. Så hör jag på förmiddagen ett nytt illvrål. Samma jävla bord, samma ögonbryn, dock djupare och längre sår. Och en chockad mamma. Ingen bil, får inte tag i mannen, gråter hysteriskt och börjar ringa på hos grannarna.
Snäll granne kör oss till sjukhus. Jag kan inte sluta gråta.
Nymmerlappar och kösystem, tappar jag helt fokus på hur det fungerar, istället sliter jag tag i första bästa ssk som ser min panik och hjälper till. TACK.
Vi fick snabbt hjälp och läkaren konstaterade att här behövdes det sys.
Jag får tag i mannen som kommer, ser såret och två meter lång man svimmar. Det var den hjälpen.
Så medan läkare syr håller jag hårt, hårt i mitt hysteriska barn, tråden går av och läkaren får sy igen. 3 stygn blir 4 och lilleman skriker hjärtskärande.
Sedan blir han lugn och mamman trött, så trött.
Bordet är åter nere i källaren, barnet mår bra och mamman är trött.
Stackars liten! Och stackars dig!
SvaraRaderaHoppas att det läker snabbt! Kram
Men lille lille stackare både lilleman och du! Låt bordet stå kvar där i källaren nu:) SOV GOTT!!<3 det lär du behöva. kramar Pernilla
SvaraRaderaFy, vilken dag ni fick. Kram igen!
SvaraRaderaMen hjälp! Ingen bra start på veckan... Hoppas minstingen mår bättre! Jag vet vad du pratar om, haft 3 hoppiga killar :)
SvaraRaderaHoppas på en bättre tisdag för er, kramis Suss
Åh stackars liten! Ja, livet med barn är aldrig långtråkigt :-) Kram!
SvaraRaderaUsch vilken start.... ja hoppas bordet får stå kvar där nere i källaren nu!
SvaraRaderaEtt litet leende i det hemska kom, din man ;-) min är också två meter och svimmade av när jag låg på operationsbordet och nr två skulle ut med akut kejsarsnitt..
Hoppas han kryar på sig snarast (sonen då) och att du fick en godnatts sömn
Kram Sandra
Hur gick det för pappan? ;-)
SvaraRaderaJag vet precis vad du menar med att man får panik. Själv blir jag som en tigermamma. Vår senaste mardröm finns att läsa på min blogg.
Hoppas sonen repat sig.
Stackars liten, det gör ju så ont i mamma-hjärtat när dom skadar sig eller bli sjuka, även när dom är 17 år. Min Eric spräckte ögonbrynet på sin 4-årsdag, jag minns det som igår när vi höll fast honom för att sys, usch jag vet hur du känner. Ett litet tips som man lätt glömmer i allt elände är att ta ett kort på såret/ärret när det har läkt och skicka in till försäkringsbolaget. Vissa bolag betalar ut pengar...en liten tröst.
SvaraRaderaTa hand om er !
Kram Pia
Hoppas det känns bättre och att det läker fint! Lilla gubben... blåser!!
SvaraRaderaKryakramar Anna
Stackars! Hoppas det läker fint nu!
SvaraRaderaUsch usch, sådant är läskigt. Och när man bara ser blodet forsa så blir man ju jätterädd. Hoppas att det går bra med såret och att det läker som det ska.
SvaraRaderaMå så gott! Kramar
nej, fy tusan vilken hemsk händelse <3 Känner hur jag ryser :( Mår han bra nu?
SvaraRaderaLäste de andra inläggen oxå. Känslan när ens barn inte vill till dagis. Jag vet hur det är. Har själv haft en son som inte vill gå till dagis på ett halvår. Jag grät varje dag. Om det inte var i soffan så inombords =( Det går över, men det kändes inte så just då =( Sänder massvis med kramar <3
Krya på! kram kram