Två dagar i rad.

Inte bara en utan två dagar har jag haft möjligheten att ta mig till gymmet och träna, total lycka. För er som inte ÄLSKAR att träna låter det förstås jätte konstigt och när jag idag hörde min mans prioritering förstår jag att vi inte längre är på samma nivå när det gäller träning (och han som varit elit idrottare…., tiderna förändras).

Igår var jag tok laddad inför spinning klassen jag hade turen att få vicka på. Oj oj oj, det finns inte ord som beskriver den härlig, underbara känsla som infann sig i kroppen innan, under och efter klassen.

v. 33

Tok laddad inför spinningen

Idag blev det ett oplanerat styrkepass tillsammans med mannen när vi lämnade sonen hos farmor, som i vanliga fall är en fantastisk barnvakt men efter sin nyligen genomförda höftledsoperation är hon av naturliga skäl inte så rörlig som innan och håller fortfarande på och läker, men snart så. Självklart gick det hur bra som helst att lämna sonen och av kommentaren som mötte oss – är ni redan här, svor jag tyst för mig själv att jag hade stressat från gymmet. Så bra sa jag då kan vi lämna honom flera gånger innan nästa tittar ut för att kunna träna tillsammans, härligt. Det var då mannen helt oväntat kontrade med  –ja eller gå ut och äta…hmmm förhoppningsvis får vi till båda