Vilken fantastisk kropp

Om jag fick välja skulle jag helst av allt gå i ide under vinterhalvåret, eller i alla fall när det är – 20 C och snö ute. Jag funderar fortfarande HUR jag tänkte när jag två år i rad åkte öppet spår, var av det första året på ren vilja och envishet helt utan skidvana. Att jag inte lärde mig en läxa utan ställde upp året efter är och förblir en gåta för mig. Samtidigt är det imponerande vad kroppen klarar av, bara man är envis nog. ca 8 timmar tror jag att jag kämpade på ute i spåret, med en uppmuntrande och påhejandes pappa vid sida av spåret.  När jag på hans begravning 4 månader senare fick höra av hans kollegor hur stolt han var över min prestation, kände jag att det var värt allt slit. För även om jag är vuxen kändes det härligt att fortfarande kunna göra sin pappa stolt. Kanske var därför jag åkte året efter…