17 km

Var vad dagens löprunda slutade på. Jag hade kunnat tänka mig att ge upp långt tidigare, men var fast besluten om att se hur lång rundan var, som jag på förhand bestämt mig för att springa.
Och nu vet jag.
De 5 första kilometrarna gick lekande lätt, men sedan blev jag kissnödig och ägnade näst intill resten av tiden åt att fundera vad jag skulle ta mig till, runt stång ån är det ju inte direkt läge att.....
Valet föll på att bita ihop, oh yes det gjorde jag länge, länge. Tänkte att jag borde ju springa snabbar och snabbare, men det går ju bara att göra till en viss gräns.
Vid 12 km hade jag äntligen skog på båda sidor av vägen och som ni vet har nöden ingen lag så det var bara att hoppa in.
Phu!
Här ungefär försökte jag öka tempot igen, men det var lönlöst. Så jag lunkade på, funderandes över om jag någonsin kommer kunna springa snabbt, med lätta ben igen? Inget indikerade på det idag i alla fall.
Ja, ja nästa pass blir säkert bättre....