Stockholm halvmarathon

Vilken fantastisk helg jag haft.

Med lite enligt mig för få långlopp i bagaget körde vi upp till Stockholm i går morse. 

Laddad och sugen på att springa, med en förhoppning om att ta mig i mål skadefri och under 2 h.

Jag lyckades få byta startgrupp och fick springa med två av tjejerna som jag åkt upp med. Tycker att det gör sådan skillnad att springa tillsammans med någon. 

Jag kan aldrig säga hur benen kännes eller kroppen mår, innan start. Utan först efter 5 km brukar jag kunna ha ett hum om känslan. 

Och i går kändes det bra, jag kände mig stark och fram för allt var det så fantastiskt kul att spring.

Det ÄR kul att springa, och i dessa underbara omgivningar blev det ännu bättre.

Efter 12 km kände jag en krampaktig känsla i vad och baksida lår, vilket gjorde att jag inte vågade trycka på mer. För hade jag fått kramp i benet hade jag nog knappt tagit mig i mål. Det höll tyvärr i sig hela vägen, men det funkade ändå att springa.

Fantastisk bana, bra arrangerat, perfekt väder, härligt sällskap och otroligt peppande med alla som stod runt banan och hejade.

Jag var pigg när jag kom i mål och helt klart ska jag göra det igen. (1:50 stannade klockan på). 

Efter målgång begav sig vårt sällskap till hotellet. Efter fördrink begav vi oss ut i Stockholms natten för ett restaurangbesök i gamla stan.

Det var länge sedan jag skrattat så mycket. Tack alla som var med för en fantastisk helg.