Linköping halvmarathon del 2

Härligt att befinna sig på hemmaplan och springa. Bekanta ansikten överallt och omgivningarna kändes igen, vilket av någon anledning gjorde det hela mycket lättare att planera min löpning. 

Jag kände mig pigg och smärtan i nacken hjälpe i form av att jag var tvungen att hålla min överkropp i perfekt löp läge för att inte få ont.

Kroppen kändes pigg och då jag inte hade någon tid att titta på sprang jag på känsla. 

När någon längs med banan sedan skriker heja, bra tempo du ligger strax under 5 min fick jag ännu mer energi då jag trodde att jag låg och harvade i 5:30 tempo ( det är i vanliga fall i det tempot som jag brukar vara såhär pigg).

Så det var bara att öka och ta rygg på någon som jag upplevde låg i ett bra tempo.

Jag letade efter 16 km skylten och när jag istället sprang förbi 17 km blev jag ännu lyckligare.

Mål gången passerades på 1.43 och jag är riktigt chokad? Jag brukar ju springa på 1.50. Så jag är verkligen supernöjd över min prestation och blir ju såklart sugen på att springa igen.